Off I go!

Att resa har alltid varit något jag älskat. Då har man oftast någonting positivt som väntar en där framme. När man reser ensam ser man plötsligt alla familjer, vänner och par som tillsammans väntar på att få fara iväg, vart de nu än ska. DÅ, kan jag berätta, känner man sig aningen ensam. Men adrenalinet som jag hade i mej p.g.a. att jag äntligen var på väg, gjorde att jag inte satte mej i ett hörn och var deprimerad utan bara satt hehe.

Efter en mellanlandning i Stockholm, några timmars väntande och en flygtur på ca 4 h var jag äntligen framme. Jag satt och väntade på baggaget med en liten flicka som var mycket trött p.g.a. ankomsttiden som var kl. 23.45. För att försöka få henne på bättre humör pratade vi lite om resor och väskor, och jag skämtade att nog skulle det vara typiskt om mitt bagage nu försvinner när jag reser ensam. Och JEP. Just det hände!!! Där står jag ensam på flygfältet medan någon från personalen försöker lokalisera min väska. Stockholm, JESS. Där blev den. Sedan blev det bara att åka till hotellet jag skall jobba på.

Idag steg jag upp klockan 8 och funderade över om de tycker att jag kommer försent när jag kom 8.45 till receptionen. När jag berättar för henne i receptionen att jag skall jobba här, säger hon ''jaaaa, de e du''. Men  säger också att ''inte är ju någon här före 9 så du kan komma tillbaka då''. När jag frågar om jag får äta morgonmål här, får jag samma blick. ''Före 9??? Det finns nog inget morgonmål före 9!!'' Så tydligen äter dom inte morgonmål här före det. Hon för mej ändå till köket, och kocken trollar fram någon yoghurt och äppel åt mej. Että sellaista tydligen :)

Nu är klockan 11 och.jag.är.HUNGRIG. efter det minimala morgonmålet. Dock så fick jag ledigt både idag och imorgon för att mitt baggage försvann ;)

Ps. Min kameraladdare glömde jag förstås hemma...