La vida que quiero: Todo, todo

Haha kom på att jag aldrig sade vart jag for. För tillfället sitter jag på ett hotell i Marbella, ''paradiset''. Jag sitter nere i ett allrum för att det bara finns wifi här. Det är lördag kväll och en efter en går folk förbi mej ut från hotellet för att stiga in i Marbellas nattliv. Litet måste jag skratta för att majoriteten av gänget som just gick förbi var småbarn. Inte för att jag är mycket vuxen utan för att man väldigt tydligt såg att dom var småbarn som hade klätt upp sig för att gå ut. Lycka till med att komma in på någon nattklubb säger jag bara, någon gräns måste det väl finnas? Orsaken till att jag sitter här är enkel. Jag är helt enkelt så trött på att försöka stifta nya bekantskaper, hitta folk som är okej och inte bara dumhuvun. Det är det enda jag har gjort sedan jag kom till Spanien, nu börjar det kännas i huvudet och kroppen att man inte har så mycket att ge mera. För det krävs ganska mycket av en.

Jag ville komma hit till Marbella för att se den berömda staden och upptäcka om den är så ''wau'' som jag har hört. Den är nog jätte fin. Ganska annorlunda jämfört med Alicante. Då jag var i Alicante tyckte jag inte speciellt mycket om staden. Sedan när jag lärde känna folk blev den roligare, så mycket har att göra med vad som finns i staden, inte hurudan staden är.

Igår blev min plånbok stulen. Jippijej. Jag hade satt mej på bussen och åkte ca 45 minuter när jag märkte att den var borta. What to do? Ingen point att försöka komma tillbaka till Alicante busstation, plånboken var nog bara ett minne blott. Som tur hade jag inte så mycket cash där, högst 10-15e, men jepp bankkort, id, reseförsäkringskort - gone. Det som var ganska ironiskt också var att jag hade haft en söndrig plånbok i flera månader och köpt en ny i förrgår, men sinne meni! Den såg säkert så fin ut att tjuven trodde att den måste innehålla mycket pengar, men nej. Så där satt jag på bussen utan pengar, utan mat (förutom några frukter) i 10h. Jag hade heller inte ätit någå sedan klockan 20.00 föregående dag. Jag har aldrig förr hållit på att spy av hunger men nu var jag nog nära. Räkna ännu till en trång buss på en skumpig väg så kan ni förstå att jag led.

Sista kvällen i Alicante kom mina jobbkompisar från hotellet in till stan för att det var en festival i staden. Kallas väl San Juan eller någonting sådant.. Helt otroligt hur annorlunda spansk och finsk kultur är. Det var sådant här jag ville uppleva när jag kom hit. Huvudgrejen med den här festivalen är att varje kvarter bygger sin egen skulptur/figur och sedan röstas det om vilken som är bäst, och till sist sätter man eld på allihop, en efter en. Brandkåren följer efter och släcker elden an efter. Point? Nää, men roligt :D Tyvärr hann jag bara vara där första kvällen så jag missade eldarna.. (Som är först på måndag förresten).